Kat flyttar hemmifrån

Jag flyttar hit, ni är välkomna att läsa mina djupa tankar här istället.
Sandy och Sara, så går det när man inte vårdar sina förhållanden!

Frid

Kat

Fula strumpor i sandaler 2

What the hell is wrong med folk...varför ta på sig strumpor om du ska ha sandaler på fötterna, tappar inte sandalerna mycket av sin funktion då?

Det kommer en dag

Vi hade väldigt trevligt med semesterpacket igår. Maten blev bra, Ylva (Ilva) fick yngsta avkomman att somna kl 20.00. Fantastiskt.

Förövrigt beteede sig liten som sig bör, som en ouppfostrad galning, inget nytt under solen.

Robban skrattade så här elakt, Robban har inga barn...än....men när mina har vuxit till sig och blivit välartade så kommer han att springa efter sina 4 ungar med panik i blicken och då, då kommer jag skratta minst lika elakt!



Kat

Semeterpack på besök

Vi ska ha gäster ikväll, de är nere från Stockholm på semester. Jag hatar träffa semestermänniskor när jag själv jobbar, speciellt mitt i veckan, jag blir så avundsjuk och de är så avslappnade och laid back och har ingen väckarklocka som ringer 05.00. Skit ner er säger jag.

Efter att vi bokat middags date ringer Robban "Ylva är vegeterian", va?!
Blodet fryser till is i min kropp, vad gör jag nu? Vad lagar jag, vad kan jag lägga på grillen som inte är gjort av något djur? Sallad?

Jag gör det jag alltid gör när jag lagar mat till vegeterianer...min risotto med saffran och parmesan...den är god, vi djurätare kommer att ha grillade tigerräkor till och så grillar vi lite sparris också. Det är ju inget större problem, men jag blir alltid så ställd, och då har jag ännu inte lagat mat till en vegan, now thats scary.

Kat

Panik på kontoret

Kom på att jag glömt tandborsten hemma, och snart ska jag till herr Tandläkare. Rusar in på toaletten och gnuggar frenetiskt tänderna med en papperservett, sköljer med vatten, upprepar, upprepar.

Jag förstår inte varför, herr Tandläkare kommer ändå snart att ta ifrån mig alla mina pengar, nog kan han få rensa bort resterna av min lunch då?

Kat

Fel fokus

Jag såg nyss att cancerfonden har kommenterat mitt inlägg "Rallarsving" och tackar för att jag uppmärksammat Mustasch-kampen. Nu önskar jag dock att jag skrivit mer om prostatacancer och mindre om Rallarsving, vilket ytligt svin jag är.

Prostatacancer är en hemsk sjukdom som förtjänar uppmärksamhet, precis som bröstcancer och vilken annan sjukdom som helt som tar livet av folk. Jag vill tacka människor som Robban, Gert, Musse och Andreas som gör något för att väcka folks uppmärksamhet, respekt! Och självklart en stor shout out till Cancerfonden! You ROCK!!!

Så tacka inte mig cancerfonden, jag tackar er!

Kat

PS: Glöm inte att Mustaschkampen är tillbaka i maj 2011!!!!

Halvtimmessovmorgon

I dag tog jag en halvtimmessovmorgon, jag rullade ur sängen 05.30.

Insåg att jag skulle till tandläkaren idag och körde mascaraborsten rätt in i ögat. Inte för att jag har tandläkarskräck, men jag är livrädd för höga räkningar.

Kat

Fula strumpor i sandaler

Om man har en blogg borde man skriva i den! Eller? Hur svårt kan det egentligen vara?

Foto från semesterresa i Kroatien, dryg stockholmare undrade varför man inte skulle gå in i fin kyrka i strandkläder...respekt kanske? Han hade fula strumpor i sandaler, är det inte piskstraff på det?



Frid

Kat

Bordershop

Tidig lördagmorgon står jag, Sandy och Wilson utan för Sandys lägenhet och väntar på Sara, vi ska till Hemmaland, vi ska till Bordershop. Belinda sjöng att "Heaven is a place on earth" och det var nog fan Bordershop hon menade.

Något försenad gasar Sara gatan fram, stannar med ett ryck och lägger sig på tutan, från bilen hörs Green Day, livet är underbart, trots att det bara är 6 grader varm och regnar.

"Jag körde på en anka på vägen hit, är det någon som vill ha sprängd anka så ligger det en på vägen mot Klågerup" Sara inleder samtalet på ett förstaklassigt sätt.

Vi kör mot Hemmaland, Wilson är inte så van vid tidiga lördagsmorrnar sover med ögonen öppna. Vi hinner upp på färjan till Puttgarden i ungefär samma ögonblick som den kastar loss. Skepp ohoj!

För att komma rätt stämning letar vi bord under smått upphetsade utrop "Gittan här är ett" "Paxar du det?". Kaffe, räkmacka och wienerbröd, vi vaknar till liv. Wilson får lite färg på kinderna, skönt, jag trodde hon hade dött.

Av färjan, usväng och vi är framme, parkeringsplatsen börjar redan bli full och ett busslass smålänningar är redan färdiga och lastar in i bussen. Hela småland är på Bordershop, verkligen.

Vi tappar bort Wilson vid starkspriten, hon fastnade vid Grants whiskeyn. Sandys vagn börjar bli full. En obehaglig man spanar in Sara på ett sätt som bör få honom fälld för någon typ av brott. Jag tittar mest på, jag ska hit om tre veckor igen. Hittar jätteflaskan Xanté, perfekt gåva till Lee.

Det blir svårt att lasta in i bilen, Sandy och Wilson har handlat MYCKET. Och vår tretimmars shoppingbiljett börjar lida mot sitt slut. Hamnar i en dryg kö till färjan. Det går lååååångsamt, Sara blir uppretad, vi misstänker att mannen i luckan är något retarderad. En bilist två bilar fram är inte tillräckligt snabb, Sara sticker ut huvudet genom fönster rutan och vrålar "Ta din biljett och kör, för HELVETE!!!". En motorcyklist i kön bredvid skrattar nöjd.

Mannen i luckan ser ut som, ja, jag vet inte, men han borde kamma sin mustasch. Vi skrattar lite, mycket. Vi hamnar i kön som inte blir påsläppta på färjan.

Vi får alltså vänta i en halvtimme. Sandy blir otålig och tycker livet är orättvist. Sen hittar hon sitt godis och blir lite gladare. Wilson ska vara rolig under sin rökpaus och gör vad som ser ut som en snuskig rörelse mot bilen, Sara tutar, Wilson och Sandy tar vars ett jätteskutt rakt upp i luften. Underhållande.

Vår tur att köra på färjan och Sandys godis är ivägen för Saras hand "Sandra, du kan inte ha godis i handbromsen" hysteriskt kul för oss två i baksätet.

Fristeradfisk och pommes. Grödorna ser bra ut, rapsen blommar i södra Danmark. Höstveten växer. Vi har en bondtös i bilen.

14 "som flickan sa till pojken" skämt senare är vi hemma.

//Kat

Rallarsving

Jag satt och läste lite på Aftonbladet när jag snubblade över Mustaschkampen. För att stödja forskningen om prostatacancer ska Robban Aschberg och Gert Fylking lifta från Haparanda till Ystad. För ett år sedan gick de motsatt sträcka. Det intressanta för mig denna gången är att de är utmanade av *trumvirvel* Musse Hasselvall och Andreas Halldén!

Radarparet från Rallarsving, genom tiderna ett av de bästa svenska reality programmen. I Rallarsving åker de jorden runt och kampsportar lite granna. Jag ogillar kampsport, har väldigt svårt för detta våld, så jag sågade ju genast programmet och kunde inte förstå hur man kan titta på något så tramsigt. Men Denis gillade det. Så jag fick titta (tydligen måste jag ”dela med mig av TV’n”) och tillslut insåg jag charmen med programmet. Jag uppskattade kanske inte samma saker som Denis, men ändå.

Jag gillar Rallarsving, jag vill se mer Rallarsving, ge mig Rallarsving tillbaka. Ge mig mer Musse och Andreas!

Ny start, nytt hem

Vi har köpt nytt hus! Det tog ca två veckor från uttalad tanke till köp. Det är skönt. Vi har länge känt att vi inte hinner med. Vi hinner inte klippa gräsmattan, rensa ogräs, trimma häcken, ta hand om 2356 plommon, plocka upp potatisar, lägga nya plattor, måla fasad, olja gigantiskt trädäck...listan kan göras oändlig.

Allt som finns är ett stort stressmoln av försummelse, fixar vi huset försummar vi barnen och vice versa och barnen är bara små NU. Snart blir de stora och himlar elakt med ögonen när jag vill göra något med dem. Men just nu är jag det coolaste som finns, varför inte ta vara på det?

Vår lösning stavas Bostadsrätts radhus! I Staffanstorp, på samma område och löjligt nära dagis och skolan. Gräsmattan tar 5 min att klippa, sen är vi färdiga!

Fast som med allt annat finns det grå moln, vi har världens bästa grannar! Lee och Rikard med barnaskara kommer det skära i hjärtat att lämna, den lilla gången genom buskarna mellan våra tomter. Jag kommer sakna att se Andys lilla blonda huvud komma springade genom buskarna för att hälsa på. Och om Claudia är uttråkad har hon alltid kunnat springa in till Juliet, på sommaren bor hon nästan där för de har ju pool!

De är bara 5 minuter borta efter flytten, men på många sätt känns det som 5 timmar. Men det är upp till mig, Denis, Lee och Rikard att hålla kontakten. Och flickorna börjar bli stor nog att gå den korta streckan mellan våra hus själv.

Vi måste lämna Claudias lekstuga, som vi byggde med kärlek. Fast å andra sidan har hon knappt lekt där...

En ny start, ett nytt hem, nya minnen.//Kat

Say yes to the dress....

Jaha, det var väl dags för mig att dela med mig av mitt fantastiska liv... Annars blockar väl Kat mig från hennes liv!!

Vad ska jag skriva om då?!? Mitt jobb? Kul för mig, tråkigt för er..... Mina barn? Dom är underbara, fantastiska och trotsiga.... Så mycket mer att säga är det inte, så kanske inte det bästa uppslaget... Klimathotet? Inte tillräckligt insatt.... Plågsamma djurförsök och äta kött eller inte/bära päls eller inte debatten?!? Inte idag, men en annan dag jag lovar!! Har MYCKET att säga där....;0) Jordbävningskatastroferna i Haiti och i Chile? Har skänkt en massa kläder och sms:at, så check box!! Men nä, inte det i heller.....

Nä, det får väl bli mina tankar om morgondagens event.... Vad händer imorgon då? Jag ska..... tro det eller ej... Prova mina första brudklänningar, ever!! Känns konstigt, märkligt och stort... Inte bara för att jag inte är någon klänning typ, men för att jag antar att det betyder att jag ska gifta mig!! Vi har redan 2 barn, hus, bilar mm och levt tillsammans i snart 8 år, men det känns stort i alla fall!! Hade nästan gett upp hoppet att han någonsin skulle fråga, så att frågan kom den soliga dagen på en parkbänk i Villa Borghese i Rom kom verkligen som en överraskning!! Inget storslaget, men bara så perfekt! (vet och förväntar mig inte att livet ska vara perfekt jämt och ständigt men den eftermiddagen var verkligen det!!) Känns som om vi den 4/9 blir en familj på riktigt, bara en sån sak som att vi alla kommer att ha ett och samma efternamn känns så vuxet på nått sätt. Känns konstigt att efter 34 år med ett namn plötsligt byta, betyder det att man blir någon annan? Har alltid sagt att jag aldrig skulle byta, men man ska väl aldrig säga aldrig och jag har börjat vänja mig vid tanken. Det är inte det att jag tror att livet kommer att förändras drastiskt bara för att vi säger ja, men jag kan ju släppa min bitterhet över att aldrig bli gift i alla fall!! ;0) Ok, tillbaka till klänningarna... Vad ska man ha? Jag tycket att nästan alla är fula.... Måste man ha en brudklänning? Kan man inte bara ha nått man trivs i? Fast vem vet i morgon när jag står där i provrummet blek, halvfet, finnig och allmänt vinter fräsch kanske det bara säger KLICK!! Får återkomma angående det.... Hoppas att provandet ska gå fort, så att vi kan fokusera på viktiga sakerna sen... Gå på Magasin och Ilum där ska jag prova skor och DET gillar jag!! :0) Sen ska vi ju självklart dricka en massa VIN!! Det är ju nästan det viktigaste delen! Är ju inte Vinhaggor för inget!!

Ses imorgon brudar!!

Tack och godnatt!!

Sara

En fnurra på tråden

Det är inte lätt, det där med tvåsamhet. Relationer kräver konstant arbete. Ibland går det käpprätt åt helvete. Man känner för att kasta in handduken och gå vidare. Men så lätt är det ju inte. Det finns känslor, minnen och, framför allt, barn inblandade. Jag och Denis är bråkar ofta med passion, när vi blir arga står vi som två blodiga pittbulls i vars en ringhörna. Men det går snabbt över. Ibland, som nu, har det varit djupare än så. Vi har inte ens varit arga, och det är rätt obehagligt.

Men vi har rest oss, bortat av oss dammet och går vidare, tillsammans, starkare än någonsin.

Vi har varit tillsammans i över 10 år, och gått igenom jävligt mycket skit. Men framför allt har vi så många fina minnen. Vi har en 5-åring på väg i 110 mot skolan. En trotsig 2-åring med ögonen fulla med bus.

En del verkar tro att vi inte älskar varandra speciellt mycket, de har fel. De vet inte vad vi gått igenom för att komma hit där vi är idag. Han är den som jag blir argast på, för jag älskar honom så mycket. Jag kräver jävligt mycket av honom, för jag vet vad han är gjord av.

//Kat

En blogg utan bloggare är som sommar utan grillning...

Borde jag skaffa en egen blogg? För på sista tiden är det enbart mitt jiddrande som förekommit här. Sandy har varit knäpptyst hur länge som helst, Sara har enbart synts till i kommentarerna. Ändå tror jag nästan att de hittar på mer än vad jag gör.

Jag har inget att komma med, mer än att idag har våren kikat fram lite blygt bakom de fula molnen. Det är ju trevligt, trodde aldrig att +4 grader skulle kunna kännas så varmt!

Lyssnar på Meatloaf och undrar när jag kan ta mitt första glas vin för helgen? Kanske efter jag och Luka varit och hälsat på Denis på hans jobb. Känns inte OK att komma dit där första gången lite små lullig...mer OK andra gången?

//Kat, den ensamma bloggaren

Tankar om en negerboll!

Negerbollar skapar starka känslor, både hos de som starkt hävdar sin rätt att använda ordet och hos de som inte tycker att det är OK. I natt låg jag och funderade över den lilla bollen rullad i pärlsocker alternativt kokosflingor, allt efter tycke och smak.

Varför säger man negerboll? Jag har inte riktigt fattat det. En kollega skrev som status på Fejjan att hon skulle hem och göra negerbollar. Hon skrev vidare att så heter det för det hade hon lärt sig när hon utbildade sig till bagare. Jag reagerade, för ordet neger är inget jag använder, någonsin.

För mig har ordet neger blivit ett skällsord, ett nedlåtande ord som man använder för att beskriva en färgad människa. Vi behöver inte gå speciellt långt tillbaka i tiden för att se hur illa behandlade färgade blev i samhället, både här och framförallt i USA. Eftersom jag inte har någonting mot färgade människor har jag fattat beslutet att inte använda ordet neger. Jag ”lärde” mig också att det hette negerboll.

Nåväl, mina frågor till de som säger negerboll (nu säger jag inte att någon är rasist, jag bara undrar): säger ni neger till färgade? Om inte, varför? För att ordet kan uppfattas som nedlåtande och rasistiskt? Om detta är anledningen, varför använda ordet neger på ett bakverk som faktiskt har ett annat namn? För att provocera?

Jag undrar faktiskt, uppriktigt.

//Kat

Good Riddance (Time of your life)

Har väntat och väntat på att SuperSvartaSvikarSara ska skriva ett inlägg, men det verkar lika troligt som att våren skulle komma.

Så det blir jag som skriver. Fast egentligen har jag inte så mycket att skriva om. Eller lite. I tisdags fick jag reda på att Green Day skulle göra en extra spelning i Göteborg! Wooohooo tänkte jag. Missade deras spelning i höstas, så det här var ju toppen. Den 5/6...det slår mig att den 5/6 ska jag fira min farmors 80-års dag, min farmor som nyss behandlats för cancer. Jag kan inte åka, jag kan inte dumpa henne sådär, hon har redan bokat en lokal och bestämt vad vi ska äta (kallskuret med potatissallad och tårta, mums). Jävla samvete.

Jag börjar genast planera mitt försvinnande, fejka min egen död? Känns orimligt. Men så inser jag att de spelar i Hannover 30/5! Hannover är inte jättelångt bort, man (Denis) kan köra dit. Efter desperat gnällt i min mans öra ett tag så bestämmer vi att vi köper biljetter. Denis var osedvanligt impulsiv. Han till och med betalde med sitt visakort ONLINE! Hemsk modernt för att vara Denis (fast vid det här laget var han nervös, mycket nervös). Idag kom biljetterna med bud. Jag ska äntligen få se Green Day (with very special guest) live i Hannover.

Dagen *styrkekram*: till min man och hans visakort samt till grannar som man alltid kan lita på.

Dagen pungspark: till alla smygrasister, just be gone!

//Kat, det heter chokladboll INTE negerboll!

Wow, Stefan Nilsson har förklarat det för mig. Svart på vitt.

Snubblade precis över en artikel om bebisbloggar.
Här fanns också en liten notisruta med en kort intervju med trendanalytikern Stefan Nilsson, och det verkar som om han en gång för alla har förklaringen till alla dessa uppdateringar om vad ens avkomma gör hela dagarna...folks, I give you Stefan Nilsson:

Varför är det så trendigt att blogga om blöjbyten och barnmat?
Vi frågade trendanalytikern Stefan Nilsson.
– Barn är den nya skrytfaktorn. De är ett fönster utåt och signalerar vilken status vi har. Man kan inte gå in på Facebook utan att få någons barn upptryckt i ansiktet. Vi vill att folk ska veta hur lyckade vi är. Men i stället för att berätta det gör vi omskrivningar genom barnen: ”Titta inte på mig, se min fina dotter här, eller jo förresten titta lite på mig också”.

Jag tycker att det räcker där för idag.
Over and out.
Sandy

Ett helt nytt jobb?

Igår fick jag och Sandy reda på att våra tjänster kommer att flyttas till Örebro. Och eftersom vi inte vill flytta med dem till Örebro så står vi utan tjänster. Det kan ju låta jobbigt, men det är det faktiskt inte. Vi kommer att erbjudas andra tjänster inom elnät i Malmö.

Jag tycker att det känns bra för, handen på hjärtat, ledningsvisning har inte varit den största och mest spännande utmaningen i mitt liv. Nu har vi en chans att hitta något som passar oss lite bättre. Som är lite mer utmanande. We like.

Vi har lite förutspått detta, det var inget som helt plötsligt hoppade fram och slog oss på skallen. Fast nu inser jag ju att jag antagligen inte kommer att jobba med Sandy mer! Eller med Wilson! Det känns trist, för hur tråkigt och enformigt det än varit har vi alltid kunnat skratta (åt varandra, sällan med varandra). Spydigheterna har haglat och med den kärleken. Men vi planerar redan utekvällar och grillningar som varar långt in på sommarnätterna med vin, fläderdrinkar och singstar. Vi kommer att fortsätta!

En helt ny värld...?!?!

Ok, då är det väl min tur att ta över stafettpinnen..... och nej ingen äcklig gammal massagestav utan helt och hållet metaforiskt!!

Kan det vara så att det är en helt ny värld som har öppnats för mig...?!? (Och det kan ju vara najs nu när man är blockad från vissa andra spännanade världar....) Det skulle egentligen skett i onsdags, men då stoppades det av den fördömda vinterkräksjukan... vad pratar jag då om?! Jo, det fantastiska fenomenet STÄDHJÄLP!!! Och ja, det är vitt som snön i trädgården till alla er som var oroliga att det var underbetalda tvångsinvandrade stackare. (Man vill ju ha ryggen fri om man skulle få för sig att bli politiker... hoppas bara då att dom inte upptäcker att jag inte betalade tv-licens under typ 3 år.....) Men i alla fall idag kom hon, den efterlängtade Lena!! Och som hon städade!! I 2 timmar for hon runt i vårt skitiga hus och sen lämnade hon det som i en Ajax reklam! Och nu tänker jag.... det måste vara detta som saknades i mitt liv!! Nu kommer jag ha all tid, energi och lust att vara världens bästa mamma, sambo, vän, anställd, kollega, dotter, barnbarn, svägerska och kvinna!! (Ja, jag har mååååååånga roller i livet!! Jag är lika mångfacetterad som den dyraste diamanten på Tiffany's) Jag ser framför mig hur jag leker i oändlighet med mina barn, lagar massor av god mat, viker tvätt med ett leende på läpparna (för det gör tydligen inte Lena......) tränar i tid och otid, hjälper allt och alla jämt och ständigt.... Eller kanske inte.... Min nya värld kanske inte blir en dans på rosor eller svävandes på rosa moln, men det kommer i alla fall att lukta Ajax i min nya värld. Jag skulle kunna säga kom förbi och kolla in min nya rena värld, men jag är rädd för att ni skulle skita ner...... så det är nog bäst att ni stannar hemma i er skit!! ;0) Vi kan ta en kaffe på stan i stället!! För övrigt där numera jobbar..... Life is good!!

Tack och godnatt säger Super Svarta Svikar Sara

Fejjan

Bästa sätt att dissa någon 2010 är att blocka dem på Fejjan! Tydligen är det som en cyberbitchslap. Konstigt eftersom man i många fall inte ens märker det på ett tag. Jag har blivit blockad (vad jag vet) två gånger (egentligen tre, men det tredje var en utstuderad test av hur Fejjan fungerar) första gången förstod jag anledningen, även om den var kass. Nu har det hänt igen och jag har väl en aning om varför, men det är än så länge bara gissningar.

Hur tänker man när man väljer att blocka? "Ha, nu ska hon inte få läsa mina fruktansvärt ointressanta statusuppdateringar, där fick den jäveln" Är det så??? Blir man sur och vill hålla sitt "hemliga" liv på Fejjan borta från den man helt plötsligt inte gillar längre?

Tror en del verkligen att de är så intressanta för mig? Människor som jag inte har någon speciell kontakt med längre. Jag vet inte ens om att du är sur på mig! Öppna käften istället om det är något du tycker jag gjort. Grow up and get a life.

Förövrigt hatar jag melodifestivalen, DEN SUGER!!! Det är pinsamt att de svenska B-artister försöka vara Beyonce eller Shakira på scen. Dolf var, Dolf...jag vet inte vad jag tycker. Tack gode gud för att kvällens ända låt som går att lyssna på gick vidare direkt till Globen. NEJ! Inte Trall-Ola, Salem Al Fakir, naturligtvis!

Var fan är Super Svarta Svikar Saras inlägg??? Skärp dig!

//Katrin

Veckans...

Veckans *Styrkekram* går till Anna som fick mig att asgarva kl 14.00 genom att berätta att hon samlat upp barnets spya mellan pattarna. Imponerande.

Veckans rövspark går till den kassa bruden på Willys som gav mig en trisslott utan vinst. Vad hände med att man själv fick välja lott från solfjädern av trisslotter?

/Sandy

Fredag.

Fredag. En dag som brukar börja hur bra som helst, jag menar det är ju fredag, nästan helg, hur kan det inte vara en bra dag?! Låt mig förklara. 07.57 vaknar jag (inte rikigt men nästan) av att min mobil piper till, det är Kat som efterlyser sin Sandy. Var fan e hon tänker jag, innan jag inser att hon är jag och jag ligger fortfarande i min säng, i pyjamas utan en tanke på att stiga upp. WTF!
Plötsligt slog det mig att jag hade en timme på mig att vakna, piffa till mitt fejs o ta mig till jobb innan det var dags för fredagsfrulle, det enda vettiga som händer på hela dagen (vågar jag saja hela veckan...) Sagt och gjort, jag kom till jobb med 20 minuter till godo. Det handlar om att prioritera. Jag prioriterar frukost. (Och vin)

Nu suger dagen faktiskt ännu mer för Kat har övergivit mig för att gå hem tidigt, hon har nån sorts "deal" med chefen om att sluta tidigt på fredagar. Kul för henne. Not so much for me. Det gläder mig i alla fall att hon går in om Systembolaget och laddar inför helgen. Sånt gillar jag.
Något jag absolut inte gillar är "fredagsmys", jag är totalt allergisk mot "fredagsmys", va fan e detta för begrepp och vilken idiot myntade uttrycket? Vad innebär det, är godiset mysigare en fredagkväll än en onsdag?
Väntar folk hela veckan på att mysa på fredagen, varför inte mysa alltid? Och varför ska det alltid benämnas i folks online status; snart är det fredagsmys, imorgon är det fredagsmys, idag är det fredag alltså dax för fredagsmys osv. Varför? Jag hatar det, with a passion! Och inte bara det, även bebismys, myslördag, myshångel, and don't even get me started on "mysrester" för det är fan bara sjukt, vuxna människor, helt ärligt, sug och svälj trevlig helg! Simple as that!

Det här med Snaran10 får nog snart ändras till Snaran30 -minst! Det är nämligen antal gånger per dag som jag efterlyser snaran. För att ta med den ner i källaren och mysa. Och detta gäller alltså inte enbart fredagar.

Det var allt för mig, för idag. Men jag är snart tillbaka, då med ett annat ämne som om möjlig upprör mig ännu mer. Nämligen Momzillas. Stay tuned.

/Sandy

Snaran10

Det är torsdag, jag är på jobb. Sandy är också på jobb...hon har varit frånvarande ett längre tag, mer frånvarande än vanligt. Inte bara psykist utan även fysiskt. Sandy har varit i Australien. Det har inte jag. Jag har varit i snöstorm.

Min man har varit i Miami, det har inte jag, jag hade vinterkräksjukan. Och snöstorm.

Livet är inte alltid så rättvist kan jag tycka. Jag hade också gärna fått lite varm sol på min bleka vinterhud. Jag hade definitivt gärna sluppit kaskadspy i ett dygn. Fast jag hade tur, min mamma tog hand om barnen. För det hade varit värre om senariot var att min man var under Miamis sol, jag kaskadkräktes OCH tog hand om två överaktiva ungar. Jag tror jag hade dött. Långsamt, med huvudet i toaletten.

Man borde få ge sina barn lugnande, utan någon egentlig orsak. Man älskar dem över allt annat men de har en alldeles underbar förmåga att trasa sönder ens nerver. Vi har tjatat i månader, till och med år, på att Claudia inte ska klänga på TV-bänken. Ändå är hon där, varje dag, i förrgår gick TV-bänken sönder. Claudia hade satt sig på den öppna dörren. Jag orkade inte ens bli arg. Likgiltigheten får en att överleva!
Luka har börjat prata, han har en repetoar som består av: Bajs, Bebis, Bil, Tack, Ja, Nej. Han envisas med att kalla mig pappa. "Jag är mamma" säger jag, "Jaaa" svarar han sen säger han "Pappa?". Tur att ungen är söt, så att han något som talar för honom.

Svarta Sara har lämnat bygget, hon har fått ett nytt jobb. Svarta Sara är en svikare. Men jag kan inte låta bli att sakna hennes svarta skugga i korridoren! Baby, come back!

Sandy har ändrat sitt lösenord till "Snaran10", jag kan inte förstå varför?!

Katrin