Det är inte lätt, det där med tvåsamhet. Relationer kräver konstant arbete. Ibland går det käpprätt åt helvete. Man känner för att kasta in handduken och gå vidare. Men så lätt är det ju inte. Det finns känslor, minnen och, framför allt, barn inblandade. Jag och Denis är bråkar ofta med passion, när vi blir arga står vi som två blodiga pittbulls i vars en ringhörna. Men det går snabbt över. Ibland, som nu, har det varit djupare än så. Vi har inte ens varit arga, och det är rätt obehagligt.
Men vi har rest oss, bortat av oss dammet och går vidare, tillsammans, starkare än någonsin.
Vi har varit tillsammans i över 10 år, och gått igenom jävligt mycket skit. Men framför allt har vi så många fina minnen. Vi har en 5-åring på väg i 110 mot skolan. En trotsig 2-åring med ögonen fulla med bus.
En del verkar tro att vi inte älskar varandra speciellt mycket, de har fel. De vet inte vad vi gått igenom för att komma hit där vi är idag. Han är den som jag blir argast på, för jag älskar honom så mycket. Jag kräver jävligt mycket av honom, för jag vet vad han är gjord av.
//Kat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hejar på er!! Brajjan + Balkan = sant!! ;0)
SvaraRaderaOch, vem har sagt att det är lätt... Vem vet om det är värt det... Om något i livet är värt det? Finns det nått facit?! Det finns inga regler för hur ett förhållande måste vara, man ska aldrig dömma ut någon annas förhållande helt, för man kan omöjligt veta exakt hur någon annan har det. Självklart är det lätta att ha syunpunkter på andras relationer för då slipper man syna sitt eget kanske.... Man ska nog inte heller gå och lägga energi på att tro att alla andra har det så underbart jämt...Bättre att lägga den energi på att jobba på sitt eget. För det är det relationer behöver... Jobbas på.. Ibland är det upp och ibland är det ner, så är livets gång det kan man nog aldrig komma ifrån..Jag vet bara att jag inte vill vara utan det....