Snaran10

Det är torsdag, jag är på jobb. Sandy är också på jobb...hon har varit frånvarande ett längre tag, mer frånvarande än vanligt. Inte bara psykist utan även fysiskt. Sandy har varit i Australien. Det har inte jag. Jag har varit i snöstorm.

Min man har varit i Miami, det har inte jag, jag hade vinterkräksjukan. Och snöstorm.

Livet är inte alltid så rättvist kan jag tycka. Jag hade också gärna fått lite varm sol på min bleka vinterhud. Jag hade definitivt gärna sluppit kaskadspy i ett dygn. Fast jag hade tur, min mamma tog hand om barnen. För det hade varit värre om senariot var att min man var under Miamis sol, jag kaskadkräktes OCH tog hand om två överaktiva ungar. Jag tror jag hade dött. Långsamt, med huvudet i toaletten.

Man borde få ge sina barn lugnande, utan någon egentlig orsak. Man älskar dem över allt annat men de har en alldeles underbar förmåga att trasa sönder ens nerver. Vi har tjatat i månader, till och med år, på att Claudia inte ska klänga på TV-bänken. Ändå är hon där, varje dag, i förrgår gick TV-bänken sönder. Claudia hade satt sig på den öppna dörren. Jag orkade inte ens bli arg. Likgiltigheten får en att överleva!
Luka har börjat prata, han har en repetoar som består av: Bajs, Bebis, Bil, Tack, Ja, Nej. Han envisas med att kalla mig pappa. "Jag är mamma" säger jag, "Jaaa" svarar han sen säger han "Pappa?". Tur att ungen är söt, så att han något som talar för honom.

Svarta Sara har lämnat bygget, hon har fått ett nytt jobb. Svarta Sara är en svikare. Men jag kan inte låta bli att sakna hennes svarta skugga i korridoren! Baby, come back!

Sandy har ändrat sitt lösenord till "Snaran10", jag kan inte förstå varför?!

Katrin