Vi har köpt nytt hus! Det tog ca två veckor från uttalad tanke till köp. Det är skönt. Vi har länge känt att vi inte hinner med. Vi hinner inte klippa gräsmattan, rensa ogräs, trimma häcken, ta hand om 2356 plommon, plocka upp potatisar, lägga nya plattor, måla fasad, olja gigantiskt trädäck...listan kan göras oändlig.
Allt som finns är ett stort stressmoln av försummelse, fixar vi huset försummar vi barnen och vice versa och barnen är bara små NU. Snart blir de stora och himlar elakt med ögonen när jag vill göra något med dem. Men just nu är jag det coolaste som finns, varför inte ta vara på det?
Vår lösning stavas Bostadsrätts radhus! I Staffanstorp, på samma område och löjligt nära dagis och skolan. Gräsmattan tar 5 min att klippa, sen är vi färdiga!
Fast som med allt annat finns det grå moln, vi har världens bästa grannar! Lee och Rikard med barnaskara kommer det skära i hjärtat att lämna, den lilla gången genom buskarna mellan våra tomter. Jag kommer sakna att se Andys lilla blonda huvud komma springade genom buskarna för att hälsa på. Och om Claudia är uttråkad har hon alltid kunnat springa in till Juliet, på sommaren bor hon nästan där för de har ju pool!
De är bara 5 minuter borta efter flytten, men på många sätt känns det som 5 timmar. Men det är upp till mig, Denis, Lee och Rikard att hålla kontakten. Och flickorna börjar bli stor nog att gå den korta streckan mellan våra hus själv.
Vi måste lämna Claudias lekstuga, som vi byggde med kärlek. Fast å andra sidan har hon knappt lekt där...
En ny start, ett nytt hem, nya minnen.//Kat
tisdag 23 mars 2010
fredag 12 mars 2010
Say yes to the dress....
Jaha, det var väl dags för mig att dela med mig av mitt fantastiska liv... Annars blockar väl Kat mig från hennes liv!!
Vad ska jag skriva om då?!? Mitt jobb? Kul för mig, tråkigt för er..... Mina barn? Dom är underbara, fantastiska och trotsiga.... Så mycket mer att säga är det inte, så kanske inte det bästa uppslaget... Klimathotet? Inte tillräckligt insatt.... Plågsamma djurförsök och äta kött eller inte/bära päls eller inte debatten?!? Inte idag, men en annan dag jag lovar!! Har MYCKET att säga där....;0) Jordbävningskatastroferna i Haiti och i Chile? Har skänkt en massa kläder och sms:at, så check box!! Men nä, inte det i heller.....
Nä, det får väl bli mina tankar om morgondagens event.... Vad händer imorgon då? Jag ska..... tro det eller ej... Prova mina första brudklänningar, ever!! Känns konstigt, märkligt och stort... Inte bara för att jag inte är någon klänning typ, men för att jag antar att det betyder att jag ska gifta mig!! Vi har redan 2 barn, hus, bilar mm och levt tillsammans i snart 8 år, men det känns stort i alla fall!! Hade nästan gett upp hoppet att han någonsin skulle fråga, så att frågan kom den soliga dagen på en parkbänk i Villa Borghese i Rom kom verkligen som en överraskning!! Inget storslaget, men bara så perfekt! (vet och förväntar mig inte att livet ska vara perfekt jämt och ständigt men den eftermiddagen var verkligen det!!) Känns som om vi den 4/9 blir en familj på riktigt, bara en sån sak som att vi alla kommer att ha ett och samma efternamn känns så vuxet på nått sätt. Känns konstigt att efter 34 år med ett namn plötsligt byta, betyder det att man blir någon annan? Har alltid sagt att jag aldrig skulle byta, men man ska väl aldrig säga aldrig och jag har börjat vänja mig vid tanken. Det är inte det att jag tror att livet kommer att förändras drastiskt bara för att vi säger ja, men jag kan ju släppa min bitterhet över att aldrig bli gift i alla fall!! ;0) Ok, tillbaka till klänningarna... Vad ska man ha? Jag tycket att nästan alla är fula.... Måste man ha en brudklänning? Kan man inte bara ha nått man trivs i? Fast vem vet i morgon när jag står där i provrummet blek, halvfet, finnig och allmänt vinter fräsch kanske det bara säger KLICK!! Får återkomma angående det.... Hoppas att provandet ska gå fort, så att vi kan fokusera på viktiga sakerna sen... Gå på Magasin och Ilum där ska jag prova skor och DET gillar jag!! :0) Sen ska vi ju självklart dricka en massa VIN!! Det är ju nästan det viktigaste delen! Är ju inte Vinhaggor för inget!!
Ses imorgon brudar!!
Tack och godnatt!!
Sara
Vad ska jag skriva om då?!? Mitt jobb? Kul för mig, tråkigt för er..... Mina barn? Dom är underbara, fantastiska och trotsiga.... Så mycket mer att säga är det inte, så kanske inte det bästa uppslaget... Klimathotet? Inte tillräckligt insatt.... Plågsamma djurförsök och äta kött eller inte/bära päls eller inte debatten?!? Inte idag, men en annan dag jag lovar!! Har MYCKET att säga där....;0) Jordbävningskatastroferna i Haiti och i Chile? Har skänkt en massa kläder och sms:at, så check box!! Men nä, inte det i heller.....
Nä, det får väl bli mina tankar om morgondagens event.... Vad händer imorgon då? Jag ska..... tro det eller ej... Prova mina första brudklänningar, ever!! Känns konstigt, märkligt och stort... Inte bara för att jag inte är någon klänning typ, men för att jag antar att det betyder att jag ska gifta mig!! Vi har redan 2 barn, hus, bilar mm och levt tillsammans i snart 8 år, men det känns stort i alla fall!! Hade nästan gett upp hoppet att han någonsin skulle fråga, så att frågan kom den soliga dagen på en parkbänk i Villa Borghese i Rom kom verkligen som en överraskning!! Inget storslaget, men bara så perfekt! (vet och förväntar mig inte att livet ska vara perfekt jämt och ständigt men den eftermiddagen var verkligen det!!) Känns som om vi den 4/9 blir en familj på riktigt, bara en sån sak som att vi alla kommer att ha ett och samma efternamn känns så vuxet på nått sätt. Känns konstigt att efter 34 år med ett namn plötsligt byta, betyder det att man blir någon annan? Har alltid sagt att jag aldrig skulle byta, men man ska väl aldrig säga aldrig och jag har börjat vänja mig vid tanken. Det är inte det att jag tror att livet kommer att förändras drastiskt bara för att vi säger ja, men jag kan ju släppa min bitterhet över att aldrig bli gift i alla fall!! ;0) Ok, tillbaka till klänningarna... Vad ska man ha? Jag tycket att nästan alla är fula.... Måste man ha en brudklänning? Kan man inte bara ha nått man trivs i? Fast vem vet i morgon när jag står där i provrummet blek, halvfet, finnig och allmänt vinter fräsch kanske det bara säger KLICK!! Får återkomma angående det.... Hoppas att provandet ska gå fort, så att vi kan fokusera på viktiga sakerna sen... Gå på Magasin och Ilum där ska jag prova skor och DET gillar jag!! :0) Sen ska vi ju självklart dricka en massa VIN!! Det är ju nästan det viktigaste delen! Är ju inte Vinhaggor för inget!!
Ses imorgon brudar!!
Tack och godnatt!!
Sara
tisdag 9 mars 2010
En fnurra på tråden
Det är inte lätt, det där med tvåsamhet. Relationer kräver konstant arbete. Ibland går det käpprätt åt helvete. Man känner för att kasta in handduken och gå vidare. Men så lätt är det ju inte. Det finns känslor, minnen och, framför allt, barn inblandade. Jag och Denis är bråkar ofta med passion, när vi blir arga står vi som två blodiga pittbulls i vars en ringhörna. Men det går snabbt över. Ibland, som nu, har det varit djupare än så. Vi har inte ens varit arga, och det är rätt obehagligt.
Men vi har rest oss, bortat av oss dammet och går vidare, tillsammans, starkare än någonsin.
Vi har varit tillsammans i över 10 år, och gått igenom jävligt mycket skit. Men framför allt har vi så många fina minnen. Vi har en 5-åring på väg i 110 mot skolan. En trotsig 2-åring med ögonen fulla med bus.
En del verkar tro att vi inte älskar varandra speciellt mycket, de har fel. De vet inte vad vi gått igenom för att komma hit där vi är idag. Han är den som jag blir argast på, för jag älskar honom så mycket. Jag kräver jävligt mycket av honom, för jag vet vad han är gjord av.
//Kat
Men vi har rest oss, bortat av oss dammet och går vidare, tillsammans, starkare än någonsin.
Vi har varit tillsammans i över 10 år, och gått igenom jävligt mycket skit. Men framför allt har vi så många fina minnen. Vi har en 5-åring på väg i 110 mot skolan. En trotsig 2-åring med ögonen fulla med bus.
En del verkar tro att vi inte älskar varandra speciellt mycket, de har fel. De vet inte vad vi gått igenom för att komma hit där vi är idag. Han är den som jag blir argast på, för jag älskar honom så mycket. Jag kräver jävligt mycket av honom, för jag vet vad han är gjord av.
//Kat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
